Annons
4 August 2012

Måste det vara Straff Träning?

Kände bara att jag behövde skriva av mig om ALL INSPIRATION och GLÄDJE jag fylls av när jag tittar på OS i London. Alltså fy fasen vad de här unga atleterna är duktiga, brinner för sin träning, och har känslomässiga utfall (med all rätt) när det gått bra eller dåligt. de har kämpat med KÄRLEK för något de ÄLSKAR att göra. De finner tid och motivering i sitt hjärta för att träna sig till sin ytterligaste gräns och offra det som andra unga tonåringar inte ens tänker på att offra. Deras drivkraft är något vi inte kan relatera till? Eller kan vi? Kan vi finna en motivering för vad vårt hjärta brinner för och använda känslan som drivkraft i vårt liv? Det får mig att vilja ta upp all militäristisk Straff Träning som bygger på att skrika och piska fram motvaionen…Min fråga är väl då: Måste det verkligen vara Bestraffnings-Träning istället för Passionerad Kärlek till Kroppen-Träning?? Alla är olika självfallet (vilket jag respekterar!!), men själv känner jag mig mer motiverad att ta min kraft från Elden inom mig, än när någon piskar och skriker och spottar. Jag gör mitt Bästa när jag känner att Jag Vill för att jag är Värd framgången, hälsan, stunden. Då kan jag blöda och det gör mig absolut ingenting.

Lev Gött!!

Kommentarer

Inga kommentarer än.

Visa alla kommentarer

Måbra rekommenderar