Annons
19 March 2011

Operation eller träning?

Jag fick på SVT play (tack för att det finns) titta på debatten om lap band operationer vs träning. Mina fina Matthias Spoghard och Karl Fredrik Jonsson från Biggest Loser var där och gästade, fina som få!! Det var en väldigt lugn och civil debatt, och självklart tände jag till när jag hörde patienters utsagor om nuvarande status. En så pass stor övervikt är ett invant beteende, en så kallad coping skill, och väldigt ofta omedveten sådan. Det finns inget lap band i världen som kan ändra på det invanda beteendet, därav många komplikationer efter operationen. Jag vill absolut inte en påstå att jag på något sätt kan relatera till morbid övervikt, och få människor i Sverige kan, men jag kan med säkerhet säga att problemen som leder till att man vill döva sina känslor med mat, som i sin tur leder till den här typen av övervikt, kan inte strypas genom att minska magsäcken. Träning och hälsosam näring ger så otroligt mycket mer än bara en viktnedgång, och om det hade funnits en annorlunda riktlinje i västvärlden om vad skönhet och framgång är så hade kanske till och med glädjen till att röra på sig och effekten av aktivitet varit viktigare än minutiös viktnedgång. Jag respekterar det faktum att det finns som ett räddande ingrepp på dem som verkligen har kört slut på alla andra valmöjligheter. Men hur vet man egentligen när ens breakthrough är nära? Vill GÄRNA höra vad ni har att säga om det här!!! Likaså, vad ger Träning dig????

Live Life Loud

Tanja

Kommentarer

  1. Karin,  22 March, 2011 15:33

    Jag håller helt med! Självklart finns det dom som behöver opereras som en sista utväg men då måste det kombineras med rehabilitering efteråt det vill säga beteendeterapi och träning. Både för personen själv och för hans/hennes familj och omgivning, tror jag.

  2. Catarina,  22 March, 2011 21:09

    Jag har provat ALLT i bantningsväg och det mesta fungerar…ett tag… Men nu har jag haft förmånen att jobba med Stefan Rössners material “Obesitas” som är superbra. Det handlar inte om exakt vad jag ska äta, utan varför äter jag det jag äter, hur mår jag när jag gör det, hur minskar jag mitt stillasittande osv Jag tränar numer 4-5 ggr/vecka och skulle gärna träna mer om inte jag skulle känna att kroppen blir så sliten (har knäproblem). Jag varierar olika typer av träning och jag får en sådan STOR kick av känslan då kroppen förändras genom träningen. Mer rörelse leder till bättre kost som leder till ett lyckligare jag, har gått ner 17kr på 5 mån. Många runt omkring gör dessa operationer och fortsätter att äta osunt. Vad har man uppnått då? Nej, min livsstilsförändring förösker jag predika till de som vill och står ut med att lyssna, operation MÅSTE vara en sista utväg.

  3. Helen Holmberg,  23 March, 2011 2:46

    Klokt inlägg, ska ta och leta upp programmet på svt play du pratar om! Har själv gått ner 30 kg i dagsläget på 2 år utan operation, handlar bara om motivation. Precis som med allt annat här i livet så kan man om man bara ger sig fan på det 🙂

  4. Elin,  24 March, 2011 12:16

    Hej Tanja! Du är en stor inspiration på många olika plan, tack för att du finns & att du delar med dig av din kunskap och visdom! Jo, träning ger mig utlopp för de känslor som jag annars skulle ha dämpat med mat. Under tiden jag tränar kan jag gå igenom vad jag känner, varför och slutligen släppa taget om dem. Träning ger mig sinnesro & nyttig mat, för min del, utan gluten, mjölkprodukter och socker, ger min kropp lugn och ro. Stor Kram

  5. Linn,  26 March, 2011 22:22

    Ett problem är väll att det finns väldigt få möjligheter att få riktig hjälp med viktnedgång inom vården även när du söker det.

    Jag har som mest vägt 142 kilo, jag tränade men kroppen orkade inte med den mängd träning jag behövde för att kunna gå ner i vikt. Jag försökte olika sätt och blev väll mer eller mindre övertalad att göra en gastric bypass operation.

    Nej, det löste inte problemet med hur jag relaterar till mat men det gav mig ett säkerhetsbälte som hjälper mig kontrolera det till viss grad. Det är en konstant påminnelse.

    Men tyvärr sviker vården än en gång för som du säger, problemet sitter ju inte där det sitter mycket djupare och en operation borde faktiskt föregås av samtal och följas upp med både stöd och motion samt mer information och hjälp med en hälsosam kost efter.

    Operationen räknas som lyckad om du går ner i vikt. det är den enda egentliga faktorn och tar inte hänsyn till hur du själv mår efter eller hur du klarar av mat, vikt, och vardag.

    En obesitas operation är inte en lösning tyvärr ses den som den ultimata lösningen inom just vården och som otroligt eftertraktad av överviktiga som en sista utväg och lösning på en ofta lång och smärtsam kamp mot vikten.

  6. Lilla My,  01 April, 2011 13:52

    Har tidigare tränat enormt mycket, främst i syfte att gå ner i vikt och bli snyggare (har alltid vägt ca 54-55 till mina 161 cm så jag är absolut inte tjock). Efter en svår olycka har jag varit tvungen att träna för att överhuvudtaget fungera i vardagen. Även om jag alltid älskat att träna känns detta så mycket bättre, att gå ner ett kilo hit eller dit betyder ingenting i sig, det viktigaste måste vara att kroppen fungerar. Att kunna röra sig, känna sig stark, slippa ha ont. Fram för mer rörelseglädje och mindre träning för “syns” skull. Jag önskar att kvinnor (och även män såklart) kände sig vackra som de är, oavsett vikt, och att de tog hand om sina kroppar för att hedra dem, inte för att straffa dem.

  7. tanja,  02 April, 2011 19:54

    Tack för era inlägg tjejer!!!! Det är er erfarenhet som gör skillnad, och ni som inspirerar. Lilla My: Du har så rätt…och för att lära oss att hedra våra kroppar så måste vi nog VÅGA och ge oss själva TILLÅTELSE att göra det. Det är nummer ett! När alla gör sitt jobb individuellt-jobbar på sig själva och de de älskar runtomkring sig, så blir det till slut en stor gemensam förändring i tänket…och inte förrän då sker de stora förändringarna i samhället. Men det kommer att hända!
    MVH
    Tanja D

Visa alla kommentarer

Måbra rekommenderar